Nu börjar vi se slutet på alla nationella prov. Dock är det en del kvar och betygsättningen skapar bryderi för många lärare, men snart så...
 
När allt hårt arbete är slutfört är det dags för alla avslutningsfester, middagar, kalas, avtackningar mm. Bara roligheter alltså. Det ser jag fram emot.
 
På hemmaplan är det lite si och så. Lilleman har haft feber i en vecka nu. Dock blir han bättre och bättre, men det har varit tufft. Tack och lov att vi har ett så bra stöd i våra föräldrar. De har verkligen ställt upp eftersom både jag och A har så mycket på jobbet. 
 
Vi har skaffat fiskar! Det är så vackert med akvarium och fiskarna är så söta när de simmar omkring och "blubbar". Jag är oväntat glad över våra fiskar.
 
Mitt eget nagelfixande går sådär. Jag önskar jag kände att jag kunde prioritera att gå till Bellas Nails för hon är helt fantastisk! Men jag försöker fixa lite själv, men resultatet är klent. Jag är inte duktig och gelén jag användere sitter inte mer än två veckor. Det sliter på naglarna och det tar tid. Tips någon?
 
 
 
 
Visst är det ok att vara lite stolt över sina barns framgångar? Jag vet att det är viktigast att barnen gör det som de tycker är roligt, men om de samtidigt lyckas i det de gör är det väl ok att glädjas åt det? 

Min dotter spelade med det äldre laget och gjorde matchens tre mål. Hon var lycklig och jag med. 
Min lilla älskling.  (Jag var också duktig i fotboll när jag spelade. 😉)


Efter en lång dag på jobbet fortsätter arbetet hemma. Tvätt ska sorteras, middagen lagas, serveras och stökar bort och sedan ska busungarna i säng. 


Dock hinner de med en hel massa bus innan kvällen. 
Tänk vad tråkigt livet vore utan barnen. Vad skulle jag då göra?