Efter en tokstressig morgon få komma till en arbetsplats där mina underbara kollegor och vänner hjälper mig att laga Lillemans leksak, Svetsar ihop den och limmar, och sedan få dricka en kopp kaffe och lära sig nya saker om gruvan i Kiruna.  Det är livskvalitet. 

Jag blir så rörd att jag får kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Jag har fått de fina bilderna på de enorma maskinerna och de ska bli tavlor i lillemans rum. De stenar ni ser är järnpellets. Häftigt va? 

Sedan blev jag upplyst om att det kom 50 cm snö den 3e juni 1932. Det var alltså inte alltid bättre förr.

Hur som helst. Bästa arbetsplatsen, den har jag.

1 kommentarer

birgitmaria

26 Apr 2016 16:00

Ja, visst är det så :-) Och vi är så sakteliga på väg hemåt!

Svar: Välkommen tillbaka. ☺
Fru Blomma

Kommentera

Publiceras ej